Berg

BERG

Berg täcker mer än 29 procent av landarealen inom EU. De fem största bergskedjorna är Alperna, Apenninerna, Pyrenéerna, Skanderna (fjällen) och Karpaterna. Mont Blanc i franska Alperna är med sina 4 810 meter EU:s högsta punkt.

En stor del av Europas bergsområden (cirka 40 procent) täcks av skog och gräsmark som betas av boskap under sommaren. Tack vare deras avlägsenhet återfinns många av Europas återstående vildmarksområden i bergsregionerna.

Bergen är livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, där många anpassat sig till att leva under extrema förhållanden. Fler än 2 500 växtarter och deras underarter lever i Europas bergsområden och många av dem förekommer inte någon annanstans.

Bergens ekosystem hotas emellertid av att mark överges, jordbruket intensifieras, utvecklingen av infrastruktur och ett icke hållbart utnyttjande. Jämfört med låglandens ekosystem är bergsområdena också mer känsliga för negativ påverkan av klimatförändringar.

BERG

Berg täcker mer än 29 procent av landarealen inom EU. De fem största bergskedjorna är Alperna, Apenninerna, Pyrenéerna, Skanderna (fjällen) och Karpaterna. Mont Blanc i franska Alperna är med sina 4 810 meter EU:s högsta punkt.

En stor del av Europas bergsområden (cirka 40 procent) täcks av skog och gräsmark som betas av boskap under sommaren. Tack vare deras avlägsenhet återfinns många av Europas återstående vildmarksområden i bergsregionerna.

Bergen är livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter, där många anpassat sig till att leva under extrema förhållanden. Fler än 2 500 växtarter och deras underarter lever i Europas bergsområden och många av dem förekommer inte någon annanstans.

Bergens ekosystem hotas emellertid av att mark överges, jordbruket intensifieras, utvecklingen av infrastruktur och ett icke hållbart utnyttjande. Jämfört med låglandens ekosystem är bergsområdena också mer känsliga för negativ påverkan av klimatförändringar.

LIVSMILJÖER I BERGEN

Berg kännetecknas av mycket specifika miljöfaktorer som branta sluttningar, mager och grund jord samt extrema klimatförhållanden. Den stora lokala variationen i dessa förhållanden förklarar varför livsmiljöers och arters mångfald i allmänhet är större i bergsområden än i de omkringliggande lågländerna.

Av de 233 typer av livsmiljöer som skyddas inom EU, förekommer 42 (nästan 20 procent) uteslutande eller nästan uteslutande i bergsområden, medan ytterligare 91 livsmiljöer finns både i bergs- och låglandsområden.

Även om nästan hälften av våra berg täcks av skog finns där också en rik mångfald av buskar och gräsmarker, inklusive alpina hedar och gräsmarker såväl som steniga livsmiljöer på klippor, lodräta väggar och rasbranter. Bergen har även unika sötvattenmiljöer, som exempelvis fjällsjöar, myrar och källor såväl som glaciärer på högre höjder.

level_2_slide_1

LIVSMILJÖER I BERGEN

Berg kännetecknas av mycket specifika miljöfaktorer som branta sluttningar, mager och grund jord samt extrema klimatförhållanden. Den stora lokala variationen i dessa förhållanden förklarar varför livsmiljöers och arters mångfald i allmänhet är större i bergsområden än i de omkringliggande lågländerna.

Av de 233 typer av livsmiljöer som skyddas inom EU, förekommer 42 (nästan 20 procent) uteslutande eller nästan uteslutande i bergsområden, medan ytterligare 91 livsmiljöer finns både i bergs- och låglandsområden.

Även om nästan hälften av våra berg täcks av skog finns där också en rik mångfald av buskar och gräsmarker, inklusive alpina hedar och gräsmarker såväl som steniga livsmiljöer på klippor, lodräta väggar och rasbranter. Bergen har även unika sötvattenmiljöer, som exempelvis fjällsjöar, myrar och källor såväl som glaciärer på högre höjder.

level_2_slide_1

BERGENS DJUR OCH VÄXTER

Genom livsmiljödirektivet skyddar EU 181 djur- och växtarter som uteslutande eller nästan uteslutande är kopplade till bergsområden samt ytterligare 130 arter som lever i både bergs- och låglandsområden.

Berg erbjuder en viktig tillflykt för hotade vilda djur och vissa högt specialiserade arter finns endast i vissa bergskedjor, som tatragransork (Microtus tatricus) i Karpaterna, pyreneisk gems (Rupicapra pyrenaica ornata) i Apenninerna eller alpsalamander (Salamandra atra) i Alperna.

Många växtarter har anpassat sig till att leva på lodräta väggar i bergens livsmiljöer. Den välkända växten Edelweiss (Leontopodium alpinum) blommar till exempel på hög höjd och på sluttningar.

Rovfåglar som kungsörn (Aquila chrysaetos), gåsgam (Gyps fulvus) och lammgam (Gypaetus barbatus) använder bergens livsmiljöer för bobyggande.

BERGENS DJUR OCH VÄXTER

Genom livsmiljödirektivet skyddar EU 181 djur- och växtarter som uteslutande eller nästan uteslutande är kopplade till bergsområden samt ytterligare 130 arter som lever i både bergs- och låglandsområden.

Berg erbjuder en viktig tillflykt för hotade vilda djur och vissa högt specialiserade arter finns endast i vissa bergskedjor, som tatragransork (Microtus tatricus) i Karpaterna, pyreneisk gems (Rupicapra pyrenaica ornata) i Apenninerna eller alpsalamander (Salamandra atra) i Alperna.

Många växtarter har anpassat sig till att leva på lodräta väggar i bergens livsmiljöer. Den välkända växten Edelweiss (Leontopodium alpinum) blommar till exempel på hög höjd och på sluttningar.

Rovfåglar som kungsörn (Aquila chrysaetos), gåsgam (Gyps fulvus) och lammgam (Gypaetus barbatus) använder bergens livsmiljöer för bobyggande.

level_4_slide_1

DÄGGDJUR

Europas berg är livsmiljön för många däggdjur, inklusive stenbock, stenget och skogshare. Bergen erbjuder även stora rovdjur skydd och korridorer som möjliggör att de kan röra sig från region till region. I Europa har vi fem stora rovdjursarter: varg (Canis lupus), järv (Gulo gulo), lodjur (Lynx lynx), panterlo (Lynx pardinus) och brunbjörn (Ursus arctos). Dessa arter har samexisterat med människan under historiens gång men dagens förvaltning och bevarande kräver åtgärder för att hantera konflikter med människan och då särskilt förhindra angrepp på boskap.

level_4_slide_1

DÄGGDJUR

Europas berg är livsmiljön för många däggdjur, inklusive stenbock, stenget och skogshare. Bergen erbjuder även stora rovdjur skydd och korridorer som möjliggör att de kan röra sig från region till region. I Europa har vi fem stora rovdjursarter: varg (Canis lupus), järv (Gulo gulo), lodjur (Lynx lynx), panterlo (Lynx pardinus) och brunbjörn (Ursus arctos). Dessa arter har samexisterat med människan under historiens gång men dagens förvaltning och bevarande kräver åtgärder för att hantera konflikter med människan och då särskilt förhindra angrepp på boskap.

VAD GÖR EU FÖR ATT SKYDDA VÅRA BERG?

Många insatser för att skydda Europas berg samordnas och stöds på en bredare europeisk nivå. Utöver EU:s naturvårdsdirektiv som skyddar bergarter och -livsmiljöer och utgör ramen för Natura 2000-nätverket, är EU även en avtalsslutande medlem av Alpkonventionen och Karpatkonventionen. Dessa konventioner sammanför alla inblandade länder för att utveckla gemensamma mål och åtgärder för att skydda natur- och kulturarvet för två av de största bergskedjorna i Europa.

Alpkonventionen är ett unikt, rättsligt bindande hållbarhetsinstrument, vars syfte är att skydda känsliga alpina ekosystem såväl som alpin kulturell identitet, arv och traditioner för framtida generationer.

https://www.alpconv.org/en/home/

Karpatkonventionen är en delregional överenskommelse som främjar en hållbar utveckling i samt skyddar den karpatiska regionen.

http://www.carpathianconvention.org/

The Biodiversity information system for Europe is a partnership between
the European Commission and the European Environment Agency.

Other European Information Systems